Nu var det drygt åtta veckor sedan jag flyttade. Om några dagar kommer jag bott här i exakt två månader. Det har varit lite upp och ner, och det har ärligt talat inte varit lätt. Varje litet problem blir tusen gånger större här, eftersom man inte har en aning om hur saker funkar eller ens om eller hur man ska säga de saker man vill ha sagt. Jag som är en ganska pratglad människa egentligen har tyckt att det varit väldigt jobbigt att inte kunna babbla på som vanligt, eftersom jag helt enkelt saknar orden för det. Att inte förstå vad folk säger eller vad som händer runt en är mycket jobbigare än jag trodde. Jag har för övrigt nu varit borta längre från min familj än jag någonsin varit tidigare, vilket är allt annat än kul. Jag saknar min familj och mina bästa vänner så det nästan gör fysiskt ont i mig. Jag saknar allt som känns hemma, och allt som känns tryggt. 

   Det är väldigt krävande av en att vara borta såhär, men det har också sina bra delar. Nej, jag kan inte spanska, men jag lär mig! Jag lär mig nya saker varje dag, och det är kul! Jag bor i en härlig familj som är snälla och fina mot mig. Jag har fått träffa en mängd nya människor, och får leva i deras kultur. Jag får ta del av en helt annan vardag, och samtidigt som det är krävande är det också väldigt spännande!

 

Lite tankar som får det att kännas lite lättare.